Armenien

Sveriges förbindelser med Armenien

Sveriges bilaterala förbindelser med Armenien är goda. I februari 2006 besökte Armeniens dåvarande president Robert Kotjarjan Sverige och landets utrikesminister Edward Nalbandjan besökte Sverige i november 2008.

Utrikesminister Carl Bildt besökte Armenien i juli 2009, i samband med en EU-trojka till de tre länderna i Södra Kaukasien.
Inom EU-arbetet, främst genom Östliga partnerskapet, stödjer Sverige Armeniens demokratiseringsprocess, främjandet av respekten för mänskliga rättigheter samt EU-integration. Ramverket för relationen mellan EU och Azerbajdzjan är ett Partnerskaps- och samarbetsavtal och förhandlingar om ett associeringsavtal inom ramen för Östliga partnerskapet inleddes under sommaren 2010.

Det finns ett växande intresse från svenskt näringsliv för Armenien och flera svenska företag finns etablerade i landet.

För svensk del är ambassaden i Tbilisi, Georgien, sidoackrediterad till Armenien. Armenien har ingen ambassad i Sverige, utan representeras av en ambassadör baserad i Jerevan.

Armenien i dag

Tack vare stora ekonomiska reformer och investeringar från främst armenier i utlandet har landet haft en stadig ekonomisk tillväxt de senaste tio åren. Den globala ekonomiska och finansiella krisen 2009 slog dock mycket hårt mot Armeniens ekonomi, med bland annat en minskning av bruttonationalprodukten med omkring 15 procent detta år. Under 2010 hade dock ekonomin börjat återhämta sig och BNP ökade med 4,7 procent. Inkomsterna är dock ojämnt fördelade och en stor del av befolkningen lever fortfarande i fattigdom. Jordbruket sysselsätter närmare hälften av befolkningen och Armenien är det OSS-land som får mest utländskt finansiellt stöd per invånare.

Armeniens regering har uttalat en målsättning om att bygga upp en demokrati av västerländskt snitt. Inget av de val som hållits sedan självständigheten 1991 har dock bedömts vara fritt och rättvist av utländska observatörer. Det senaste presidentvalet hölls i februari 2008 och vanns av premiärminister Serzj Sarkisian med 53 procent majoritet, enligt officiella uppgifter. Den förre presidenten, nu oppositionskandidaten, Levon Ter-Petrosian, uppgavs ha fått 22 procent av rösterna. I sin slutrapport konstaterade ODIHR att myndigheterna tagit "otillräcklig hänsyn till för demokratiska val väsentliga normer". Efter valet utbröt omfattande sammandrabbningar mellan demonstranter, med bland annat tio rapporterade dödsfall. Den inrikespolitiska situation är alltjämt starkt polariserad.

Vissa framsteg har gjorts vad gäller de mänskliga rättigheterna, men Armenien ådrar sig ännu kritik från Europarådet och andra organisationer. Se även UD:s Rapport om de mänskliga rättigheterna i Armenien.

Inrikespolitiken i Armenien påverkas i stor utsträckning av konflikten avseende Nagorno-Karabach. Även landets ekonomiska situation har påverkats, då Azerbajdzjan och Turkiet har stängt sina gränser mot landet till följd av konflikten. Det innebär att gränserna till Georgien och Iran är landets enda öppningar mot omvärlden.

Kort historisk bakgrund

Det armeniska kungadömet är en mycket gammal statsbildning som genom åren varierat kraftigt i storlek. I mer modern tid har området kännetecknats av stormaktskamp med aktörer som de romerska, bysantiska och persiska rikena, innan det ryska imperiet lade området under sig i början på 1800-talet.

I slutet av 1800-talet började en armenisk nationalism att spira och förhållandet mellan den osmanska statsapparaten och den stora armeniska befolkning som bodde i riket blev alltmer spänt. Under första världskriget och fram till det Osmanska rikets slutliga upplösning 1923 blev armenier, liksom andra etniska och religiösa grupper, offer för omfattande och grova övergrepp i form av bland annat deporteringar och massakrer.

Den första armeniska republiken utropades 1918 efter Tsarrysslands fall. Som självständig stat blev den dock kortlivad, eftersom Armenien inlemmades i Sovjetunionen 1920. Armenien blev återigen självständigt i och med Sovjetunionens fall 1991.

Under sovjettiden blev området Nagorno-Karabach ett tvisteämne mellan Armenien och Azerbajdzjan, sedan det beslutats att området, vars befolkning till största delen var armenisk, skulle underställas Azerbajdzjan. Konflikten intensifierades efter det att Nagorno-Karabach 1988 begärt att få lämna den azerbajdzjanska sovjetrepubliken för att förenas med den armeniska, och utvecklades under 1990 till en väpnad konflikt. Ett avtal om vapenvila undertecknades 1994, men konflikten är fortfarande inte löst. Sverige finns representerat i OSSE:s så kallade Minskgrupp, som verkar för fredlig lösning på konflikten.