Sveriges förbindelser med Kirgizistan

Sveriges bilaterala kontakter med Kirgizistan de senaste åren har främst rört utvecklingssamarbetet. Den svenska samarbetsstrategin för utvecklingssamarbetet med Centralasien var inriktad främst på demokratisk samhällsstyrning med tyngdpunkt på förbättring av de offentliga finansiella styrsystemen samt stöd till hälsosektorn. Som ett led i landfokuseringen inom utvecklingssamarbetet fasades dock det bilaterala utvecklingssamarbetet i Kirgizistan ut under 2010.

Kontakterna med Kirgizistan kommer dock att fortsätta både bilateralt och genom ett större samarbete via EU. Sverige ser främjandet av demokrati, öppenhet och jämställdhet som några av de viktigaste frågorna att betona i dialogen med Kirgizistan. Det senaste officiella besöket från Kirgizistan till Sverige var 2002, då dåvarande presidenten Askar Akajev var här.

Kirgizistan i dag

Det politiska läget i Kirgizistan har sedan maktskiftet vid den så kallade Tulpanrevolutionen 2005 kännetecknats av politisk instabilitet och motsättningar mellan president, premiärminister och parlament. Tidvis har det politiska livet varit närmast paralyserat, vilket lett till att det nödvändiga reformarbetet bromsats. De bristande framstegen i reformarbetet har utgjort grogrund för ett ökande folkligt missnöje, vilket bland annat tagit sig uttryck i tämligen omfattande demonstrationer de senaste åren i huvudstaden Bisjkek. Även om oppositionsrörelsen i Kirgizistan är stark i förhållande till de övriga länderna i Centralasien tycks den politiska instabiliteten och regeringens åtgärder mot terrorism och extremism ha bidragit till att klimatet för många organisationer hårdnat. Kirgizistan har kritiserats av internationella människorättsorganisationer för brister i respekten de mänskliga rättigheterna.

I april 2010 störtades den dåvarande presidenten, Kurmanbek Bakijev, i en blodig kupp och ersattes av interim-regering ledd av Roza Otunbajeva. Kuppen följdes av dödligt våld mellan etniska grupper i de södra delarna av landet i juni 2010. Samma månad godkändes en ny konstitution genom folkomröstning som gjorde landet till en parlamentarisk republik. Val hölls i oktober 2010, och bedömdes av internationella observatörer som de friaste och minst kontrollerade i området någonsin. Trots det nya statsskicket är det politiska läget instabilt och framtiden oklar. Etniska motsättningar kvarstår i högsta grad som ett orosmoment. Presidentval beräknas hållas under hösten 2011.

Kort historisk bakgrund

Den ryska expansionen i regionen nådde det territorium som idag utgör Kirgizistan i mitten av 1800-talet, och många kirgiziska stamhövdingar underkastade sig frivilligt rysk överhöghet. Många ryssar tvångsförvisades till området, och detta blev inledningen till en rysk/sovjetisk dominans som kom att bestå fram till Sovjetunionens upplösning. Stalins tvångskollektivisering av jordbruket tvingade kirgiserna, som traditionellt är ett nomadfolk, att bli bofasta kolchosbönder och industriarbetare.

Den politiska enhet som idag utgör Kirgizistan är i själva verket en sovjetisk skapelse. Före Sovjetunionens upplösning hade det aldrig existerat någon självständig stat med detta namn. Den sovjetiska gränsdragningen i området medförde att många olika folkgrupper samlades inom Kirgizistans gränser. Detta har medfört etniska spänningar - främst mellan kirgiser och den största minoritetsgruppen uzbeker - som ibland tagit sig våldsamt uttryck.

1991 valdes Askar Akajev till president i den nya självständiga staten. Han förespråkade radikala ekonomiska och demokratiska reformer och blev snabbt populär. Akajevs styre påbörjade ett demokratiskt reformarbete men blev snabbt alltmer auktoritärt och motsättningarna mellan presidenten och oppositionen skärptes. Det utbredda valfusket i parlamentsvalen i februari 2005 utlöste en våg av protester, den så kallade Tulpanrevolutionen, som resulterade i att president Akajev flydde landet. I juli samma år valdes oppositionsledaren Kurmanbek Bakijev till president, i val som utländska observatörer ansåg i stort sett rättvisa.