Tal
Stockholmsmässan, Älvsjö 25 oktober 2007
Maria Larsson, Barn- och äldreminister

Tal av Maria Larsson vid Äldreomsorgsmässan

Jag är glad att få komma till Äldreomsorgsdagarna, mässan och till Mötesplats Kompetensstegen. Självklart också väldigt glad att snart få dela ut värdegrundspriset. Vi har all anledning att glädja oss åt att vi lever så mycket längre nu. Den som föddes år 1900 levde i genomsnitt 56 år. I dagsläget är medellivslängden 83 år för kvinnor och 79 år för män. Det innebär många fler friska år för de flesta. 50-åringar får inte längre käpp med silverkrycka. 70-åringar matar inte duvor. Nej, de reser jorden runt, lär sig nya språk och ägnar sig mycket åt frivilligarbete.

De närmaste åren går ju den så kallade "rekordgenerationen" i pension. För många innebär det en andra ungdomstid; många kanske får 20 friska och pigga år mellan 65 och 85 år och kan genomföra många idéer och projekt man tidigare bara drömt om.

De medicinska framstegen är också fantastiska. Sedan 1980-talets mitt har risken att insjukna och dö i hjärt- och kärlsjukdomar nästan halverats för både män och kvinnor. Med medicinska ingrepp går det idag att lägga många år till livet.

Oron för framtiden gnager hos väldigt många äldre. Enligt en undersökning som Röda korset gjorde för några år sedan är det sju av tio svenskar som känner oro för att bli gammal. En viktig utmaning är därför att skapa trygghet. Med olika åtgärder menar jag att vi absolut kan göra det. Det handlar så mycket om att ta oro på allvar och att arbeta aktivt med förebyggande och hälsofrämjande arbete. Att se till att vård och omsorg fungerar bättre. Målet ska vara att varje person ska få fortsätta att vara den person man är. Att känna respekt och at kunna bibehålla de vanor man haft. Att lägga år till livet - och att åldras med värdighet - är något att glädjas mycket åt.

Valfrihet och självbestämmande

Lika viktigt är det att ge liv till åren. Att du, när du blir gammal, inte ska behöva uppleva att självbestämmandet sakta dras undan. Att du bemöts annorlunda - eller till och med diskrimineras. Eller att saker som du kunnat bestämma över förut - inte längre går att påverka. Det är ovärdigt och här har vi ett omfattande arbete framför oss. Min och regeringens målsättning är att äldres oro ska minska - att äldres valfrihet och självbestämmande ska öka. Att värdigheten alltid ska finnas och att äldres rättigheter ska stärkas. Helt enkelt, att du och jag, när vi blir äldre, ska kunna fortsätta att vara samma person som vi är nu.

Vi behöver ett tankeskifte i Sverige. Det kineesiska tecknet för gammal har synonymerna "klok, vis, erfaren och vördnadsvärd". Slår man upp ordet i en svensk ordbok kan man få se att det betyder: "antik, föråldrad, omodern och mossig". Vi behöver ett tankeskifte. Regeringe utreder nu, för att sedan kunna införa en "värdighetsgaranti". Avsikten är att den ska tydliggöra för alla vad äldreomsorgen ska erbjuda och vad de äldre och deras anhöriga kan förvänta sig. En utredning som leds av Thorbjörn Larsson har uppdraget att se hur en sådan garanti skulle kunna vara utformad.

Det är viktigt att kunna lägga fast en värdegrund för äldreomsorgen. Jag är väldigt glad att det finns ett värdegrundspris som jag ska få dela ut senare här idag. En värdegrund för äldreomsorgen kan handla om att fastställa ett slags miniminivåer. Och om att säkerställa ett värdigt bemötande i livets alla skeden, oavsett om den gamle är aggressiv, har demens osv. Särskilt i en stressad tillvaro - då kan en värdegrundsdiskussion hjälpa till att prioritera i en stressig vardag. Det kanske är viktigare att sitta kvar en stund hos den gamla och prata. Eller att äta med de äldre istället för att susa runt och stöka med disken.

Värdighetsgaranti inom äldreomsorgen

Alla som arbetar inom vården, omsorgen eller inom socialtjänsten har ett behov av att diskutera vilken värdegrund man utgår från. Också för politiker. Den människosyn som präglar vårt arbete måste baseras på respekt, integritet och att det okränkbara människovärdet ska respekteras.

I en enkät SKTF gjort, när man frågat direkt berörda som arbetar i äldreomsorgen, så är 68 procent av de som svarat positiva till att införa en värdighetsgaranti. I undersökningen pekar man på följande viktiga beståndsdelar i en värdighetsgaranti:

- Tillgång till utbildad, kompetent och motiverad personal.
- Rätten att komma ut på promenader.
- Hjälp att upprätthålla sociala kontakter.
- Att få vara med och bestämma den egna omsorgen.
- Att få behålla sina vanor. Det kan ju handlar om att få använda sin egen pyjamas eller att få ägg till frukost.
- Att få bo tillsammans med sin make/maka.

Värdighet i omsorgen handlar också om rätten att välja. För många äldre, och för funktionshindrade, som bor i särskilt boende, är det redan så stor del av självbestämmandet som tagits ifrån dem. Möjligheten att komma ut, planera sin vardag, äta när man vill, träffa sina vänner när man vill. Just för personer, vars frihet redan är inskränkt, måste vi bli extra noggranna med att ge så stor frihet som är möjlig inom ramarna för den levnadssituation man har.

Valfrihet är en viktig del i en värdig äldreomsorg. Ökad valfrihet ger också ökad trygghet och tilltro till äldreomsorgen. Jag träffade nyligen personal från ROSSAB - Real Omsorg i Stor Stad AB i Järfälla. Deras specialitet är att de erbjuder hemtjänst på olika språk. För äldre invandrare, som kanske förlorat det svenska språk de lärt sig i vuxen ålder, är det tryggt just att kunna välja hemtjänst på sitt eget språk. Eller för den äldre som lider av att det är stor personalomsättning bland hemtjänstens personal. Att då faktiskt kunna välja bort den hemtjänstenheten och prioritera en utförare som erbjuder få personer som kommer. Hög kontinuitet är viktigt. För den som levt med ett husdjur hela sitt liv är det mycket värdefullt att ha det hos sig. Jag har sett att man nu planerar et sådant äldreboende i Stockholm.

Valfriheten handlar om rätten att välja vem som ska ge vård och omsorg. Men också om att kunna välja bort det som inte fungerar när man inte är nöjd. Rätt att känna trygghet i vardagen. Regeringen har tillsatt en utredning för att utarbeta en Fritt val-reform inom äldre- och handikappomsorgen.

Det finns de som tycker att det här med att välja inte är så viktigt för äldre, sjuka eller handikappade. Men det hr är något som är självklart inom till exempel skolan och barnomsorgen. Äldre kan och vill välja. Deras anhöriga kan och vill välja. Jag har träffat många som arbetar inom äldreomsorgen och de ger i huvudsak två olika beskrivningar av sitt arbete: Det finns de som beskriver vilket fantastiskt arbete de har, med god ledning, stor inflytande - de talar med kärlek om sitt arbete. Men det finns också de som berättar om hur slitsamt det är, fysiskt tungt. Och hur man möts av så många olika krav från både politiker och anhöriga, som skapar dilemman i det vardagliga arbetet.

En jag träffade uttryckte det som så att hon hade världens bästa jobb men hon skulle inte rekommendera det till sin dotter. Arbetsuppgifterna inom vård och omsorg för äldre skiljer sig idag avsevärt från det arbete som utfördes för 15 år sedan. En huvudorsak är de allt kortare vårdtiderna på sjukhus och den ökande omfattningen av vård i hemmet. Tidigare dominerade hushållsskötsel i äldreomsorgen men nu handlar arbetet i huvudsak om vård, omvårdnad och omsorg. De äldre som har äldreomsorg är allt oftare mycket gamla och multisjuka, åldersdementa eller personer som behöver vård i livets slutskede. Anhöriga eller andra närstående i de äldres nätverk är oftare personer som också behöver stöd.

Ökat behov av fortbildning

Ingenting talar för att den utvecklingen skulle avstanna eller förändras. Utvecklingen av vård i hemmet kommer att fortsätta och därmed kommer också kraven på omvårdnadspersonalens kunskaper att öka. Kompetensstegen har satt fokus på behovet av fortbildning. Och kommer att fortsätta under 2008. I sitt slutbetänkande i november 2007 kommer de att närmare presentera förslag på modeller för hur verksamhetsnära kompetensutveckling på ett bättre sätt kan systematiseras och hur karriärvägar och utvecklingsvägar kan tydliggöras. Regeringen kommer noga att analysera och ta till sig dessa förslag. För att öka attraktionskraften för vård- och omsorgsutbildningarna är det ett par saker som är viktiga.

För det första; av de som anställs i dag saknar närmare hälften en grundläggande omvårdnadsutbildning. Det är viktigt att det finns en grundläggande gymnasieutbildning. En fungerande fortbildning på arbetsplatserna är också absolut nödvändig.

För det andra; det finns en mycket stor samlad kompetens och erfarenhet inom äldreomsorgen. Det är viktigt att personal som har kunskaper men saknar formell utbildning ges möjlighet att validera sina kunskaper och komplettera de kunskapsluckor som eventuellt finns.

För det tredje; status, arbetsvillkor och karriärvägar måste förbättras. Lärande och utveckling i arbetet och på arbetsplatsen måste även framgent vara mycket viktigt. För äldreomsorgens personal kan det handla om specialistkompetenser av olika slag. Det här är yrken, där kontakt och omvårdnad om andra människor är grunden för arbetet, men detta arbete innehas inte alltid av de som har högst löner. Det kan också handla om möjlighet att utveckla en egen verksamhet. 53 procent av sjuksköterskorna säger i en undersökning att de har verksamhetsidéer som de skulle vilja starta upp.

Forskning och utveckling

Det här är tre delar som jag tar med mig in i arbetet med att utforma den framtida synen på utbildningsfrågorna för äldreomsorgens personal. Det jag talat om hittills har handlat om det långa perspektivet - att lägga grunden för värdighet, valfrihet och att kunna rekrytera de som ska arbeta inom äldreomsorgen i framtiden. En del av det långa perspektivet är också forskning och utveckling.

För en tid sedan delade jag ut några priser till demensforskning. En av forskarna berättade att äldre personer med demens i mindre utsträckning än andra äldre får smärtlindring i livets slutskede. Varför? är det så att personer med demens har mindre ont? Eller förstår vi inte signalerna från den som har demens? Jag slås varje dag av hur mycket det är som vi fortfarande inte vet. Vi behöver kunskap om vad som fungerar och vad som inte fungerar i praktiken. Vi måste bli bättre på at knyta ihop ny kunskap med praktisk verklighet.

Regeringen har vidtagit många åtgärder för mer forskning och kunskapsutveckling. Alldeles nyligen har Socialstyrelsen utsett två orter som ska stå värd för de kompetenscentra som inrättas för anhörigfrågor och för demensfrågor. Anhörigcentrat ska ligga hos Regionförbundet i Kalmar. Demenscentrat ska ligga hos Stockholms läns äldrecentrum och Silviahemmet. Det kommer att bli en resurs för vårdpersonal men också för anhöriga. Ökad kunskap är en viktig förutsättning för att klara de utmaningar som vård och omsorg för äldre står inför. Och en viktig förutsättning är att vi har en personal inom äldreomsorgen som stimuleras att ta emot den nya kunskapen. Och att vi har chefer och ledare som vågar leda i den riktningen.

Den oro jag nämnde inledningsvis, som många känner, handlar ju om att man inte litar på att få hjälp när man behöver det. Att få hjälp i tid. Och att veta om det finns bra boende. I det korta perspektivet har regeringen därför sjösatt ganska många åtgärder. Jag vill nämna två av dem:

Det första gäller äldres boende. Regeringen har bedömt det som mycket viktigt att byggandet av särskilda boenden kommer igång. Därför finns nu ett investeringsstöd om 500 miljoner kr per år. Det här stödet ligger kvar med samma summa varje år fram till 2010. Under åren 2000-2005 försvann 18 000 platser för äldre. En dramatisk minskning. Idag säger mer än hälften av kommunerna att de saknar äldrelägenheter. Nu finns ansökningar om investeringsstöd som motsvarar ca 2 400 nya lägenheter.

Den andra delen handlar om stimulansmedlen. Varje år satsar regeringen 1,35 miljarder kronor för att utveckla kvaliteten i vården och omsorgen om äldre. Jag är säker på att ni känner väl till avsikten med pengarna. Och att det handlar om sådant som läkartillgång. I Uppsala finns ett intressant försök med hembesök av läkare. Det handlar om läkemedelsgenomgångar. och om förebyggande arbete. Här finns många studier som visar på bra resultat. Det handlar om demensvård och rehabilitering och om om kost och näringstillförsel. På kostområdet finns en undersökning bland äldre från Linköpings universitet: De svarar att maten är för modern, att den innehåller för mycket kryddor och att man vill sitta på bestämda platser. Maten är mer än bara näringsintag. Det är en social upplevelse och kan användas också som ett sätt att förbättra det sociala innehållet i äldreomsorgen. Vi kan konstatera att det är absolut första gången det finns statliga medel avsatta för det sociala innehållet. Många äldre upplever att deras vardag är torftig och innehållslös. Det här hänger ihop med möjligheterna att få fortsätta vara den person man är. Och om att ha saker att se fram emot, minnas. Frivilligorganisationerna gör fantastiska insatser på det här området.

Därför hoppas jag att det kommer fram många spännande idéer som har med kultur, upplevelser. trädgårdar, promenader och utevistelser att göra. Det är ju inte meningen att äldre ska serveras aktiviteter som på en fritidsgård. Utan de ska vara medskapare och ta med sig sina egna erfarenheter. Ja, ni hör att det är mycket på gång. Det är mycket som engagerar mig. Och mycket som berör er som arbetar inom äldreomsorgen. Det är också viktigt att vi lyckas med att skapa jobb. Det innebär att vi samlar resurser för att utveckla vård och omsorg och andra välfärdsverksamheter. Från nästa år öppnas ju också den offentliga sektorn för nystartsjobb viket kommer att ge många arbetslösa kvinnor nya möjligheter.

Jag vill avslutningsvis säga att vi aldrig skulle kunna ha en väl fungerande omsorg om det inte vore för personalen. Jag hoppas ni på de här äldreomsorgsdagarna får massor av ny kunskap.

Tack för ordet.