Kongo, demokratiska republiken

UD:s reseinformation

Du hittar reseinformation om Demokratiska republiken Kongo under Externa länkar.

Visum till Demokratiska republiken Kongo

UD svarar inte på frågor om visum till landet. För information om visumregler kontakta Demokratiska republiken Kongos ambassad.
Tel: 08-765 83 80
E-post: rdcongo6@hotmail.com

Sveriges förbindelser med Demokratiska Republiken Kongo

Sverige har en historisk koppling till DR Kongo inte minst genom de svenska missionärer som kom till landet redan i slutet av 1800-talet och genom FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjölds insatser och med närvaron av de svenska FN-trupperna i Kongo på 1960-talet. Sverige har därefter deltagit i samtliga fredsfrämjande insatser i DR Kongo. Sverige deltar också i EU:s civila insatser till stöd för uppbyggnad av den kongolesiska polisen och säkerhetssektorreform.

Det svenska biståndet till DR Kongo är inriktat på insatser för att bidra till ökad fred, försoning och demokratisk samhällsstyrning. Det svenska stödet har också ett särskilt fokus på ökad kapacitet för att förebygga, bekämpa och hantera konsekvenserna av det omfattande sexuella våldet samt arbeta för förbättrad hälsa för fattiga människor med särskilt fokus på sexuell och reproduktiv hälsa. Insatser kommer också göras på området fattigdomsorienterad ekonomisk utveckling, med inriktning på jord- och skogsbruk.

Sverige är en betydande givare till humanitära insatser och återuppbyggnadsinsatser i DR Kongo. Tillsammans med andra EU-länder bidrar Sverige både med personal och resurser för att hjälpa den kongolesiska regeringen att reformera rättsväsendet, polisen och militären.

Demokratiska Republiken Kongo i dag

När Laurent-Desiré Kabila mördades 2001 utsågs hans son Joseph Kabila till ny president. En fredsprocess, med starkt stöd från Sydafrika, kunde inledas. Fredsprocessen har kantats av oroligheter och stridigheter men trots allt har utvecklingen varit positiv och under 2006 kunde de första demokratiska valen på över 40 år hållas.

Mycket av den reella politiska makten är koncentrerad till presidenten och hans närmaste medarbetare och statsapparaten skyddas inte sällan med auktoritära metoder. Den politiska oppositionen är svag och splittrad och har svårt att hävda sina intressen. Nödvändiga samhällsreformer har uteblivit och utbredd korruption återfinns på alla nivåer i samhället. Samtidigt finns tecken på att demokratin utvecklas i Kongo - parlamentet har sedan valen utvecklats i sin funktion som lagstiftande organ och debattforum. Konflikterna pågår fortfarande i östra Kongo, trots att kriget officiellt upphörde genom ett fredsavtal 2002. Två fredsprocesser, Nairobi-deklarationen och Goma-processen, syftar till att skapa varaktig fred och stabilitet i östra Kongo och Stora sjöregionen. Arbetet med att genomföra avtalen är svårt och går långsamt. Motstridiga politiska viljor, underliggande ekonomiska intressen och konflikternas regionala aspekter leder till fortsatt instabilitet. Östra Kongo är ett humanitärt katastrofområde. Uppskattningsvis har konfliktsituationen lett till att över fem miljoner människor mist livet sedan 1996. Idag finns närmare en och halv miljon internflyktingar i landet, många av dem har tillkommit de senaste åren.

Fattigdomen är fortfarande mycket stor och även om det formellt sett är fred, pågår strider fortfarande i östra delen av landet. Majoriteten av befolkningen saknar tillgång till sjukvård och mediciner och knappt hälften går i skolan.

Den internationella närvaron i Kongo är stor. Världens största fredsbevarande FN-mission, MONUSCO, verkar i landet sedan 1999 (fram till 2010 benämndes insatsen MONUC). Det europeiska engagemanget är betydande - i form EU:s särskilda sändebud för Stora sjöregionen, ESFP-missionerna EUPOL och EUSEC samt kommissionens delegation.

Kort historisk bakgrund

Området som idag utgör Demokratiska republiken Kongo antas ha varit bebott av pygméer sedan miljontals år tillbaka. På 1880-talet tog den belgiske kungen Leopold makten över området, vilket han utnyttjade som sin egen privata egendom. Efter internationell kritik mot Leopolds grymma behandling av lokalbefolkningen tvingades han överlämna kolonin till den belgiska staten 1908. Först 1960 erkändes området som självständig stat.

Kongos första premiärminister Patrice Lumumba ansågs vara sovjetorienterad och väckte därför missnöje i västvärlden. Det var en av anledningarna till att Belgien skickade trupper till Kongo när ett inbördeskrig bröt ut direkt efter självständigheten. Lumumba sökte stöd hos FN. FN-trupper tvingade till slut utbrytarprovinserna att återförena sig med Kongo, men Lumumba arresterades av armén och mördades. Arméns överbefälhavare Joseph-Désiré Mobutu tog makten och en mer än 30-årig diktatur inleddes. Kongo bytte namn till Zaire. Mobuto försummade totalt landets behov och plundrade istället statskassan för egen vinning. Missnöjet bland befolkningen tog sig uttryck i väpnade revolter och terrordåd. Samtidigt fick Zaire militärt och ekonomiskt stöd från väst (framför allt Belgien, Frankrike och USA) under kalla kriget. Mycket på grund av Zaires strategiska läge och dess mineralrikedomar.

Men missnöjet med Mobuturegimen växte och 1997 störtades diktatorn genom ett uppror lett av Laurent-Desiré Kabila, med stöd av Rwanda och Uganda. Landet återtog namnet Demokratiska Republiken Kongo. Trots löften om val, förbjöds alla politiska partier och demonstrationer. Vissa grupper som hjälpt Kabila till makten vändes nu helt ryggen av presidenten. Detta resulterade i ett uppror som stöddes av Rwanda och Uganda. Kabila i sin tur fick stöd av Angola, Namibia, Tchad och Zimbabwe. Konflikten brukar beskrivas som "Afrikas världskrig" och över fem miljoner människor beräknas ha dött. Kabila vägrade länge att inleda fredsförhandlingar och han framstod tillslut som det största hindret mot fred. I januari 2001 mördades Kabila av en av sina egna livvakter.

Ansvarigt departement

Relaterat

Externa länkar

Lena Skoglund (e-post till Lena Skoglund), Utrikesdepartementet (e-post till departementet)
Publicerad 4 mars 2008
Uppdaterad 14 december 2011