Sanktioner mot Elfenbenskusten
Bakgrund till sanktionerna
De senaste åren har Elfenbenskusten kännetecknats av politisk turbulens, våldsamheter och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Efter en misslyckad statskupp mot president Laurent Gbagbo i september 2002 var Elfenbenskusten delat mellan de så kallade rebellerna, Forces Nouvelles, som kontrollerade norra delen av landet och Gbagboregimen i södra delen. FN:s fredsbevarande insats i landet, UNOCI, har tillsammans med en fransk styrka upprätthållit en buffertzon mellan norr och söder.
Konflikten har sin rot i frågan om nationellt medborgarskap. I landet finns sedan flera generationer många invandrare från grannländerna, främst Burkina Faso, varav uppskattningsvis över 3 miljoner saknar identitetsbevis eller uppehållstillstånd. Flera fredsavtal har undertecknats men fredsprocessen har gått trögt. I mars 2007 ingicks ett politiskt avtal om fred och återförening mellan president Gbagbo och ledaren för Forces Nouvelles, Guillaume Soro efter förhandlingar med Burkina Fasos president som medlare. Avtalet omfattar de nyckelfrågor som utgör hörnstenar i fredsprocessen: identifikation av befolkningen avväpning av miliser, omstrukturering av de väpnade styrkorna, återupprättande av statens auktoritet samt rättsväsendet i hela territoriet och förberedelser för president- och parlamentsval.
Presidentval genomfördes hösten 2010. Enligt landets oberoende valkommission stod den förre premiärministern Alassane Ouattara som segrare, men valresultatet underkändes av den av Gbagbo kontrollerade författningsdomstolen som meddelade att denne vunnit valet. Världssamfundet erkände Ouattara som landets legitime president, men Gbagbo vägrade att lämna makten. Efter en rad misslyckade medlingsförsök tog den till en Ouattara-kontrollerad armé (med namnet FRCI - Force Républicaine de Côte d´Ivoire) ombildade Forces Nouvelles kontroll över i stort sett hela landet under slutet av mars och de första dagarna i april 2011. Efter ytterligare en dryg veckas strider i den ekonomiska huvudstaden Abidjan greps Gbagbo den 11 april 2011. Den 21 maj kunde slutligen Ouattara sväras in som Elfenbenskustens rättmätige president. Oroligheter förkommer dock fortfarande, framför allt i landets västra delar.
FN:s sanktioner
Säkerhetsrådet antog 2004 (resolution 1572) restriktiva åtgärder i form av reserestriktioner och frysning av tillgångar avseende vissa personer samt ett vapenembargo mot landet, och lade 2005 till ett förbud mot handel med diamanter från Elfenbenskusten (resolution 1643). Sanktionerna har sedermera förlängts vid ett antal tillfällen, senast genom resolution 1980 (2011) till att gälla till den 30 april 2012. Personkretsen utökades genom resolution 1975 (2011) till att bl.a. omfatta den förre presidenten Gbagbo och några denne närstående personer.
Resolutionerna kan laddas ner här intill.
EU:s sanktioner
EU har från 2004 genomfört de FN-beslutade sanktionerna och lade för egen del endast till ett särskilt embargo mot leverans av utrustning som kan användas för internt förtryck. Efter presidentvalet hösten 2010 skärpte dock EU autonomt sanktionerna genom att, förutom de riktade åtgärder mot vissa personer som FN beslutat, också göra en rad andra personer och enheter inom eller nära Gbagbo-regimen till föremål för reserestriktioner och frysning av tillgångar. Flera sådana beslut med successiva skärpningar fattades av EU:s ministerråd i december 2010 och januari samt april 2011 och kom bl.a. att omfatta det nationella oljebolaget och elektricitetsbolaget, vissa banker samt hamnarna i Abidjan och San Pedro. Grunden för EU:s autonoma listningar var att dessa personer och enheter obstruerade den nationella freds- och försoningsprocessen och hotade utfallet av valprocessen. Sedan Ouattara-trogna förband i april 2011 övertagit kontrollen av huvudstaden Abidjan och gripit den förre presidenten Gbagbo har EU börjat en process mot upphävande av de egna tilläggssanktionerna. Alla juridiska personer och andra enheter har avlistats.
För nedladdning av relevanta EU-dokument, se under denna rubrik.
