Sanktioner mot Demokratiska republiken Kongo
Bakgrund till sanktionerna
Situationen i Demokratiska republiken Kongo (DRK) har länge varit mycket allvarlig med en alltjämt pågående väpnad konflikt i de östra delarna av landet, vilket bidrar till en svår säkerhetssituation för civilbefolkningen. Motstridiga politiska viljor, underliggande ekonomiska intressen och regionala aktörers inblandning underminerar fredsansträngningarna. Den illegala utvinningen av landets naturresurser spelar en central roll i finansieringen av konflikterna i öster och är därför nära sammankopplad med konflikternas orsaker och varaktighet.
FN:s säkerhetsråd införde i juli 2003 sanktioner gentemot Kivu-provinserna och Ituri-regionen i de östra delarna av DRK. Våldet i dessa delar av DRK, brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitärrätt ansågs utgöra ett hot mot internationell fred och säkerhet (se FN:s säkerhetsrådsresolution 1493 (2003)). Inledningsvis infördes ett vapenembargo riktat mot just denna del av landet med undantag för FN:s fredsstyrka MONUC. Mot bakgrund av det fortsatt olagliga flödet av vapen inom DRK infördes ytterligare sanktioner 2005 och kom då att omfatta hela DRK. Resolution 1596 (2005) utökade vapenembargot till att gälla för mottagare inom DRK:s hela territorium men undantog samtidigt på vissa villkor regeringens säkerhetsstyrkor, förbjöd tekniskt och finansiellt bistånd i anslutning till vapenembargot och införde reseförbud samt frysning av tillgångar för vissa individer och enheter. Vissa begränsningar infördes också för flygtrafiken kring de mest oroliga provinserna i östra Kongo. Flera FN- resolutioner har sedan dess antagits och sanktionerna gentemot DRK har efterhand modifierats och förlängts.
