Sverige med en röst
- Att vara EU-korr är ett roligt jobb med högt tempo. Det är som att sitta i ett jetplan där man trycks bakåt, så högt tempo. Många bollar att hålla i luften. Men vi måste förmedla ett lugn, att vi har allt under kontroll, säger Andrés Jato, som sedan en och en halv vecka tillbaka är Sveriges Europakorrespondent med ansvar för att samordna EU-frågor inom UD:s ansvarsområde. Och det är inte vilka två första veckor som helst, på fredag inleds Gymnich i Bryssel.
Andrés Jato samordnar UD:s röst i EU. Foto: Henrik Knobe
- Gymnich är ett utbyte av perspektiv. Inga beslut tas på mötet, men kanske kan man tillåtas resonera lite friare. Gymnich är unikt på så vis, säger Andrés Jato.
Det informella EU utrikesministermötet som hålls fredag - lördag, som kanske är mest känt för att ministrarna inte bär slips, innebär extrema förberedelser i pappersarbete. Ansvaret som medföljer EU-korrtjänsten är att se till att Sveriges kommunikation till EU består av en samstämmig röst, och inte genom en kakofoni av röster och viljor. Andrés leder arbetet, som på torsdag ska resultera i en "konkret manifestation" i form av en pärm som ges Carl Bildt på torsdag.
Viktigt är då att de ansvariga för pärmens innehåll hunnit "lägga örat mot rälsen och få kött på benen från vårt Bryssel". Så långt det är möjligt gäller det att lista ut vilken agenda de andra medlemsländerna kan tänkas ha. På så sätt kan Sverige vara beredda att möta dessa argument.
- Det är ett fantastiskt maskineri på UD i Stockholm som ser till att få in relevant underlag. De ser till att vi kan möta de andra ländernas argument och på vilken fråga vi ska lägga vårt krut, säger Andrés Jato.
Stämma i bäcken
Samtidigt som Gymnich pågår har EU ländernas korrespondenter sina egna träffar vid sidan av. Även om det normalt sett inte blir många möten, upplever Andrés att det "är en väldigt ledig kommunikation" emellan korrespondenterna. Ett exempel är en videokonferens mellan de nordiska och baltiska EU-staterna, i ett försök att stämma i bäcken inför Gymnich.
- Kontakt sker generellt genom en mejllista. Men om det är något särskilt kan man alltid lyfta luren och ringa tyskarna, säger Andrés Jato.
Det blir aldrig som man tänkt sig
Det var tio år sedan Andrés Jato började på Afrikaenheten. Då hade han ingen tanke på en karriär inom UD. Men efter avslutad handläggarutbildning hamnade han som diplomat i Sarajevo i tre år. Väl hemma i Stockholm fann han sig återigen i UD:s lokaler, då med en större känsla av utsatthet än han känt utomlands.
- Det är en viss frihet när man är utlandsstationerad. Man får bestämma agendan själv, vilka möten man har och vad man vill rapportera hem. Här hemma är det Bryssels agenda som styr mycket av jobbet, säger Andrés Jato.
Om Andrés för tio år sedan inte hade någon tanke på en karriär är han idag lite tydligare med vad han vill. Om några år, när familjen är lite äldre, vill han prova på att åka utomlands igen. Då gärna till det som han, lite försiktigt kallar dagens Rom, Washington D.C. Även Afrika och Nairobi lockar den nytillträdde EU-korren, men:
- Efter tio år på UD så vet man en sak, att det aldrig blir som man tänkt sig. Det har blivit många överraskningar genom åren.
