Från konflikt till stabil fred och långsiktig hållbar utveckling
Regeringens mål: Att bidra till att överbrygga gapet mellan konflikt och långsiktigt hållbar utveckling
Perioden efter konflikt är full av utmaningar men också möjligheter och det är viktigt att alla aktörer som verkar parallellt med varandra i en konflikt- eller post-konfliktsituation är väl samordnade nationellt såväl
som internationellt. Detta är en stor utmaning i perioden efter en konflikt inte minst då insatserna måste komma snabbt. Samtidigt måste det finnas en långsiktig plan för att de kortsiktiga insatserna ska möjliggöra stabilitet och utveckling på längre sikt.
Exempel på insatser för tidig återuppbyggnad är förtroendeskapande åtgärder och att avväpna, demobilisera och återanpassa före detta stridande. Det är också viktigt att i ett tidigt skede stödja den privata sektorn eftersom den kan bidra till bättre fungerande arbetsmarknader och därmed ökad sysselsättning. Det kan även handla om att hantera rättsliga aspekter i övergången mellan krig och fred, där särskilda domstolar (sanningskommissioner) bidrar till försoning och avslut.
En särskilt satsning för att öka den svenska och internationella kunskapen för att motverka våldsinriktad radikalisering och grogrunder för terrorism har genomförts. Regeringen tog under det
svenska EU-ordförandeskapet fram en skrift med titeln "The
role of development cooperation in the prevention of terrorism". Skriften har utgjort inspiration och underlag för diskussion inom EU och andra fora. Sverige har inom ramen för EU-kommissionens så kallade stabilitetsinstrument särskilt drivit ett ökat fokus på insatser kring radikalisering och terrorism i Afghanistan, Pakistan, Jemen, Afrikas Horn samt Sahel.
Den svenska skriften ovan och Sveriges särskilda engagemang i EU kring dessa frågor, har skapat en god kunskapsbas för vidare arbete med att bekämpa grogrunder för terrorism och radikalisering.
Uppförandekod för vapenexport
Inom EU har Sverige varit drivande för att EU:s uppförandekod om vapenexport skulle antas som gemensam ståndpunkt, vilket skedde 2008. Tillämpningen av denna ståndpunkt bidrar till att viktiga aspekter vägs in i de bedömningar som görs vid vapenexport, till exempel
när det gäller situationen för de mänskliga rättigheterna och hur vapenimporten påverkar förutsättningarna för hållbar utveckling i mottagarländerna. Sverige har varit aktivt dels för att den tidigare uppförandekoden skulle antas som en gemensam ståndpunkt, dels för att den ska tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt av EU:s medlemsstater.
