Debattartikel
GT, 6 oktober 2008
Maria Larsson, Barn- och äldreminister
Kommunerna måste bli bättre på anhörigstöd
Idag är det den Nationella Anhörigdagen. Idag - liksom hela året om - arbetar anhöriga med att vårda och ge omsorg till sin maka, make, sitt barn eller sin vän.
För många äldre är tillgången till en anhörig en förutsättning för att kunna bo kvar hemma när åldern gör att man inte klarar av samma saker som man gjorde tidigare. För personer med demens är de anhörigas insatser ofta nödvändiga och detsamma gäller de som är anhöriga till personer med psykisk funktionsnedsättning. Föräldrar till barn och unga med funktionsnedsättningar är också en grupp som ger en omvårdnad utöver det vanliga.
Som äldre- och folkhälsominister och som ordföranden för Anhörigas riksförbund och Demensförbundet träffar vi många anhörigvårdare och är väl medvetna om vilken betydelse dessa personer har. Runt om i landets kommuner pågår ett omfattande arbete när det gäller att utveckla olika former av stöd till anhöriga. Men mer behöver göras och det är därför som regeringen tänker föreslå en lagändring som förtydligar kommunernas ansvar att erbjuda stöd eller avlösning till dem som stödjer eller vårdar en närstående.
Stödet till anhöriga måste vara varaktigt för att kunna ge resultat. För att understödja utvecklingen lokalt avser regeringen att öka stimulansbidraget till kommunerna med 15 miljoner kronor 2009 och 10 miljoner kronor 2010. Cirka 100 miljoner kronor avsätts därmed totalt för att stödja kommunernas utvecklingsarbete.
De frivilliga organisationerna har en nyckelroll. Föreningar som organiserar anhöriga har stor betydelse, inte minst när det gäller aktiviteter som syftar till att anhörigvårdaren själv ska behålla hälsan. Det är angeläget att förebygga att den anhöriga själv blir fysiskt och psykiskt utsliten. Vissa kommuner har utvecklat en mängd "må-bra-aktiviteter" som exempelvis spa, hälsofrämjande samtal och resor. Den typen av stöd lämpar sig mycket väl för ideella organisationer.
Tidigare i år invigdes ett nationellt kompetenscentrum för anhörigfrågor. Det ska medverka till en långsiktig kunskap om anhörigas situation, om vilken resurs anhöriga är i vård- och omsorgsarbetet och om hur stödet till anhöriga kan ges på bästa sätt. Kompetenscentrat är en länk mellan forskare, äldreomsorgens personal, anhörigvårdare och beslutsfattare. Ungefär samtidigt invigdes ett kompetenscentrum när det gäller demensfrågor.
Så gott som samtliga kommuner i landet erbjuder avlösning för anhöriga genom korttidsboende, dagvård och avlösning i hemmet. Det är viktiga stödformer som gör det möjligt för anhöriga att få tid till återhämtning. Men det är också viktigt med stödformer som riktar sig direkt till anhöriga. Det kan exempelvis vara enskilda samtal eller deltagande i en anhörigcirkel för att få kontakt med andra i liknande situation och få mer kunskap. På det här området återstår mycket att göra.
Huvudinriktningen för politiken måste vara att äldre personer och deras anhöriga ska kunna lita på att de erbjuds en värdig omsorg och en omvårdnad av hög kvalitet. Att stödet till anhörigvårdare fortsätter att utvecklas är en central del i detta arbete.
Maria Larsson
Äldre- och folkhälsominister
Åke Fagerberg
Ordförande Anhörigas riksförbund
Stina-Clara Hjulström
Ordförande Demensförbundet
